star trek 50

10 tekniker som Star Trek förutsåg

I dag är det 50 år sedan den legendariska tv-serien Star Trek dök upp på skärmen första gången. Då var det en framtidsvision, men en stor del av seriens förutsägelser har under tidens gång utvecklats av ingenjörer och uppfinnare.

5 september 2016 av Babak Arvanaghi

Den 6:e september 1966 sändes det första avsnittet av Star Trek i kanadensisk tv. Två dagar senare visades avsnittet på amerikansk tv och fröet för det som skulle bli en av de största tv-succéerna någonsin var sått.

I över 700 avsnitt och 13 filmer har vi kunnat följa besättningen på olika rymdfarkoster som har utforskat rymden. Olika kaptener har visat vägen i möten med främmande – och mestadels humanoida – rymdvarelser och samtliga har använt sig av olika tekniker. Vi har sammanställt ett urval av de tekniska profetior som har visat sig gå i uppfyllelse (eller nästan i alla fall) här nedan:

"Live long and prosper."

Kommunikator

I Star Trek: När Captain Kirk ber Scotty om att ”beame” upp honom sker det genom en liten enhet som man håller i handen som han kan prata i.

I verkligheten: Mobiltelefonen är i dag mycket mer avancerad än vad kommunikationsutrustningen var i Star Trek. I serien kunde personerna bara tala i enheterna som man höll i – inget att komma med jämfört med dagens smartmobiler. Men 1966 var telefoni på det här sättet en framtidsutopi.

Universalöversättaren

I Star Trek: Besättningen på USS Enterprise träffar ofta på främmande raser som talar språk som de inte förstår. En universalöversättare ger dock besättningen förmågan att kommunicera på främmande språk.

I verkligheten: Mjukvara med röstigenkänning som kopplas ihop med översättningsprogram kan översätta det du säger i realtid. En teknik som bland annat Skype och Google har kastat sig över. Enda skillnaden är att du i den verkliga världen måste programmera vilka språk du vill översätta till och från.

Videosamtal

I Star Trek: Ett främmande rymdskepp närmar sig och deras befälhavare visar sig på skärmen. Via den kommunicerar han med kaptenen på USS Enterprise.

I verkligheten: I slutet av 1960-talet var det otänkbart, men videokommunikation är i dag en relativt gammal teknik. Och vi behöver inga stora datorer för att kunna se den vi kommunicerar med – en smartmobil räcker.

Geordi La Forges glasögon

I Star Trek: Geordi La Forge är blind, men med hjälp av ett speciellt visir kan han se ändå. Visiret hjälper honom att se allt innanför det elektromagnetiska spektrumet och ger honom en bättre syn än övriga på rymdskeppet.

I verkligheten: Nåväl – forskarna har ännu inte skapat några glasögon för blinda som ger dem bättre syn än alla andra. Men de har faktiskt lyckats ta fram glasögon som gör att blinda kan se igen. De särskilda glasögonen omvandlar ljussignaler till elektroniska impulser som skickas vidare till hjärnan. Där sätts ljuset ihop till bilder.

Deflektorsköld

I Star Trek: I krigssituationer tas den här skölden i bruk på USS Enterprise. Den avleder fiendens skott mot det enorma rymdskeppet.

I verkligheten: Med hjälp av elektromagnetiska fält vet vi hur vi kan skydda oss mot elektriskt laddade projektiler. Den kunskapen kan bland annat användas till att skydda astronauter mot kosmisk strålning. Men en riktig sköld kan vi inte bygga ännu.

Fasers

I Star Trek: Besättningen bär små pistoler som skjuter med laserliknande projektiler. De kan dock ställas in för att skjuta annat än skarpt, bland annat kan de ändras till "bedöva" vilket i förlamar deras offer i stället för att döda dem.

I verkligheten: När serien först kom 1966 använde man ännu inte elektricitet i anfallsvapen. Det ändrade sig 1969 då elchocksvapnet (tasern) uppfanns. Det elektriska skjutvapnet är tänkt att förlama offret – precis som fasern ofta användes. Laservapen finns också redan, dock inte i litet format.

Traktorstrålen

I Star Trek: En ljusstråle skjuter ut från rymdskeppet och fångar in ett mindre objekt. Med hjälp av ljuset dras objektet in i rymdskeppet.

I verkligheten: Det har länge varit möjligt att rubba saker genom att rikta ett kraftigt ljus mot dem. Det svåra är att dra till sig saker. Men det verkar som att forskare från New York University i USA precis har lyckat. Och nu har Nasa också kastat sig över projektet som förhoppningsvis kan göra det lättare att samla in prover i rymden.

Tekniken fungerar genom att skapa hologram som har bestämda platser i ljuset som lockar mer än andra. Genom att flytta runt på dessa har man lyckat att dra till sig pyttesmå glaskulor en centimeter.

Artificiell gravitation

I Star Trek: Om bord på USS Enterprise är gravitationen den samma som på jorden. De hundratals varelserna ombord på rymdskeppet kan röra sig fritt utan att behöva bekymra sig om viktlöshet.

I verkligheten: Vi vet hur man skapar artificiell gravitation men tekniken är inte tillräckligt utvecklad än för att det ska fungera. Antingen krävs det en enorm struktur i form av ett hjul som rör sig runt sig själv eller en kraftig magnet som håller allt på plats.

Det vridande hjulet blir i princip omöjligt att frakta upp och sätta hop i rymden med nuvarande teknik, medan den enorm magnet skulle förstöra all annan elektronik ombord på rymdfarkosten.

Trikordern

I Star Trek: En handhållen skanner berättar bland annat för Kirk och Spock om syrenivåer på främmande planeter. Men den kan också diagnostisera sjuka personer och ta reda på vad som orsakar motorhaverier.

I verkligheten: Det finns inte en skanner som klarar det som en trikorder kan. Men de olika delarna finns redan. Exempelvis har Nasa utvecklad den LOCAD, som man håller i handen och som kan spåra E. coli, svamp och salmonella på den Internationella Rymdstationen ISS.

I medicinens världen är magnetkameran (MR-skannern) trikordens föregångare. Den har dock framtill nu inte varit speciellt mobil, men det ändrar en ny uppfinning på. Forskare från Harvard har tagit fram en mindre enhet som går att hålla i handen och som fungerar ungefär på samma sätt som en magnetkamera.

Warp drive

I Star Trek: Lösningen på universums gigantiska avstånd är så kallade warp drive. Genom att använda sig av den kan besättningen accelerera rymdskeppet upp till hastigheter över ljusets och därmed resa snabbt mellan galaxer.

I verkligheten: Enligt Einsteins relativitetsteori kan vi inte röra oss snabbare än ljuset. Därför måste man tänka på resan på ett annat sätt.

1994 la den mexikanske fysikern Miguel Alcubierre fram ett förslag på hur en warp drive skulle kunna fungera: Genom att påverka rymden med en ring av negativ massa vill han skapa en båge som får rumtiden att dra ihop sig framför farkosten och utvidga sig bakom det. Alltså står rymdskeppet stilla medan det är rymden som rör sig.

Energikraven är stora men 2012 meddelade Nasas Harold White att han arbetar på att utveckla en warp drive som baseras på Miguel Alcubierres idéer.

Läs också

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: