Burmesiskt guldbrev tyds efter 250 år

Efter tre års arbete har historikern Jacques Leider från Luxemburg äntligen lyckats tyda innehållet i ett 55 x 12 centimeter stort brev av guld, som 1756 sändes till den engelske konungen George II.

Avsändaren av guldbrevet, som är belagt med 24 rubiner, var den burmesiske kungen Alaungphaya. Han erbjöd i översvallande ordalag sin brittiske kollega att ingå närmare handelsförbindelser. England skulle få bygga en hamn till sina skepp, och man skulle få tillgång till Burmas rikedomar som ris och teakträ. I utbyte ville kung Alaungphaya gärna ha kanoner och skjutvapen.

”Den mest ärevördige, enastående herren över alla parasollbärande kungar (…) herre över rubiner, guld, silver, koppar, järn, bärnsten och ädelstensgruvor, herre över vita elefanter, röda elefanter och elefanter i olika ­färger”, skrev kungen om George II.

George II kunde emellertid inte läsa burmesiska och fick inte heller brevet översatt. I stället gömdes det undan i ett av Hannoversläktens bibliotek i Tyskland, och Alaungphaya fick aldrig något svar. Enligt Jacques Leider gjorde det Alaungphaya så rasande att han jämnade den brittiska handelskolonin med marken.

Då den danske kungen Christan VII år 1768 besökte biblioteket i Tyskland och förevisades guldbrevet, råkade han skada det då han skulle lägga tillbaka det i dess elfenbensbehållare. Denna kungliga fumlighet gjorde det inte lättare för Jaques Leider att tyda de runda skrifttecknen i brevet.

Guldbrevet är faktiskt skrivet på så vanlig burmesiska att de flesta burmeser på den tiden utan större problem skulle kunna ha förstått det. Det var alltså inte språket som gjorde tydningen så problematisk och lång-varig, det var brevets skadade tillstånd.