Varför har vi två hjärnhalvor?

Förekomsten av två hjärnhalvor är en naturlig del av människans fosterutveckling, som bygger på symmetri omkring en central axel.

Två till fyra veckor efter befruktningen bildas längs mitten av embryot en fåra, neuralröret, som sluter sig och senare utvecklas till centrala nervsystemet. Bakre delen blir till ryggmärgen, medan den främre blir hjärnan. Denna del av utvecklingen sker genom att neuralröret bubblar ut på sidorna och veckar sig, så att det automatiskt bildas två nästan identiska versioner av alla hjärnans strukturer.

Den främre delen av neuralröret bildar storhjärnan, som därför består av två hjärnhalvor.

Även om de båda halvorna i grunden är lika, finns det ändå skillnader. De har sannolikt uppkommit under evolutionens gång, för att vi skall kunna utnyttja hjärnans potential på bästa möjliga sätt. De båda halvorna arbetar således litet olika och löser därför också uppgifter på olika sätt.

I vänstra hjärnhalvan finns det mer grå substans, som bearbetar information, medan det i högra halvan finns mer vit substans, som sänder information vidare. Därutöver använder sig vänstra hjärnhalvan mer av neurotransmittorn dopamin, medan den högra halvan mer utnyttjar noradrenalin.

Neuralröret sluts i två likadana halvor

Den tidiga bildningen av centrala nervsystemet sker genom att neuralröret sluter sig, buktar ut och veckar sig. Då uppstår två nästan likadana halvor av alla hjärnans strukturer.

Höger halva

Mer vit substans, som skickar information vidare.

Använder i högre grad signalsubstansen noradrenalin.

Vänster halva

Mer grå substans, som bearbetar ­information.

Använder i högre grad signalsubstansen dopamin.