Kan smärta mätas vetenskapligt?

Syftet med att känna smärta är att rikta uppmärksamheten mot den del av kroppen som har kommit till skada eller riskerar att göra det. Därmed kan man sätta sig i säkerhet, till exempel genom att dra bort handen från en varm platta.

Smärtan är alltså en larmsignal, och det är i princip oviktigt om den upplevs som stark eller svag, bara den får den drabbade att reagera förnuftigt på den. Upplevelsen av smärta är därför också helt individuell, och vad en person uppfattar som närmast olidligt kan en annan lätt klara av.

För att mäta smärta måste man därför ta utgångspunkt i den enskilda patienten, och det gör man normalt genom att fråga sig fram. Forskarna har utvecklat frågeformulär, enligt vilka patienten exempelvis skall värdera sin smärta på en skala från noll till tio eller sätta ord som ”borrande”, ”dov” eller ”skarp” på den.

Smileys till barn

För barn jämförs smärtan med hjälp av olika smileys. I bland utvidgas skalan till att omfatta de konsekvenser som patienten upplever att smärtan har i hans eller hennes vardag och miljö.

Hos spädbarn och personer utan språk mäts smärta genom att man observerar och kartlägger patientens reaktioner. Läkare och sjuksköterskor övar sig först på ”vanliga” patienter, och ofta blir de så duktiga att deras bedömning stämmer nästan helt överens med patientens egen.

Smärta mäts med frågeformulär

Smärta är individuell. Forskarna har därför olika smärtskalor (till exempel med siffror eller, för barn, med smileys), så att patienten kan värdera styrkan.