Hos förälskade människor aktiverar ett samspel av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin hjärndelen nucleus caudatus. Det är en primitiv del som även finns hos djur, där den sannolikt spelar samma roll.
Studier av schimpanser, hundar och elefanter har visat att de ibland, när de väljer en partner att para sig med, uppvisar något som liknar ömhet för partnern, som de skänker all sin uppmärksamhet – i så hög grad att de i vissa fall slutar äta.
Detsamma kännetecknar människors förälskelse, även om vi naturligtvis inte vet om djur upplever förälskelse på samma sätt som vi.
När människor har varit ett par en tid, övergår förälskelsen i kärlek eller gemenskap, och då är det signalsubstansen oxytocin som frisätts i hjärnan. Ämnet frisätts också i hjärnan på en amerikansk präriesork i samband med parningen och får hannen och honan att stanna kvar tillsammans och dela på avkommans uppfostran. Präriesorken är ett av de få däggdjur som lever i livslång monogami.
Illvet: Läs bl a om maneter, klimatets väktare, om lösningen på migränens mysterium och om en urgammal plåga, som kommit tillbaka.
Illvet: Visste du att man kan ha turen att få se 20 stjärnfall i sekunden när en meteorsvärm passerar?
Illvet: Få dina första 2 nummer och välj själv en av tre välkomstpaket för endast 49,50 kr.