Har astronomerna sett någon stjärnfödsel?

En stjärnfödsel kan pågå i flera miljoner år och kan därför inte följas, men astronomerna kan se gasmoln med unga stjärnor på olika utvecklingssteg.

Orionnebulosan i Vintergatan är en effektiv stjärn­fabrik. De starka blå stjärnorna på bilden är relativt unga.
NASA/ESA
Orionnebulosan i Vintergatan är en effektiv stjärn­fabrik. De starka blå stjärnorna på bilden är relativt unga.

Astronomerna ser stjärnor bildas överallt i universum, både i andra galaxer och i Vintergatan, där den närmaste stora stjärnfabriken, Orionnebulosan, ligger endast 1500 ljusår bort.

Astronomerna kan dock inte följa en enstaka stjärna från det att den börjar dra ihop sig från ett moln av gas och stoft tills den är färdigbildad och får sin energi från kärn­reaktioner. En stjärnfödsel kan nämligen pågå i flera miljoner år. Astronomerna kan däremot se stora gasmoln, i vilka det finns tusentals unga stjärnor i olika utvecklingsstadier.

De stora stjärnfabrikerna i Vintergatan innehåller både unga stjärnor, som fortfarande är insvep­ta i moln av gas och stoft, och lite äldre stjärnor, som är i färd med att frigöra sig från det ursprungliga molnet. Genom att foga ihop dessa ögonblicksbilder av stjärnbildningen har forskarna fått en uppfattning om hur den sker.

När ett gasmoln börjar dra sig samman stiger temperaturen. I denna fas är det frågan om protostjärnor, som fortfarande bara är på väg att bli riktiga stjärnor. Fasen kan gå ganska snabbt, så att en protostjärna med samma massa som solen efter bara 100 år är 20 gånger så stor som solen och lyser 100 gånger starkare än solen gör i dag. Sedan går utvecklingen långsammare, och först när temperaturen blir så hög att en kärnreaktion kan omvandla väte till helium har det bildats en stjärna.