Unpolished rice

Vem upptäckte vitaminerna?

Den holländske läkaren Christiaan Eijkman och den brittiske biokemisten Frederick Hopkins är vitaminforskningens grundare.

Under en vistelse på Java på 1890-talet fann Eijkman att nerv- och muskelsjukdomen beriberi hos höns kan förebyggas genom att man fodrar med opolerat ris. Vid denna tid ansåg man att beriberi var en infektions-sjukdom, och Eijkman antog att opolerat ris bekämpade infektionen. Först senare fann forskarna att det verksamma ämnet i ris-skalen var tiamin – eller vitamin B1.

Christiaan Eijkman

Eijkmans experiment med höns och ris var ett av de första stegen på vägen mot utvecklingen av näringsläran. Utvecklingen tog fart, när Frederick Hopkins 1901 upptäckte aminosyran tryptofan, som han karaktäriserade som en livsnödvändig, essentiell, aminosyra. Den måste tillföras med kosten, då kroppen inte själv bildar den.

Från och med då började forskarna aktivt leta efter de essentiella näringsämnena, och 1911 gav den polske biokemisten Casimir Funk ämnena beteckningen ”vitamine” efter det latinska ordet för liv, vita, och amine, ett närings-ämne som han isolerat från ris.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: