Etruscan rings

Varifrån kom traditionen med vigselringar?

Vigselringar förekom i romarriket och spreds sedermera med kristendomen.

12 augusti 2010

Vigsel- eller förlovningsringar fanns i romarriket, där de omtalas av flera antika författare. Plinius den äldre talar sålunsa om järnringar, som skall symbolisera beständighet, medan Juvenalis skriver att mannen ger sin fästmö en guldring som ett tecken på trohet. Andra nämner ringar av mässing eller koppar.

Inte alla ringar var cirkelrunda, även om formen utan början eller slut står för evighet och trohet. Romarna hade också nyckelformade ringar som tecken på husfruns värdighet. Fingerringar har haft ett symboliskt värde i hela Medelhavsområdet – troligen tidigare än romarriket. Ringen uppträder till exempel som ett tecken på tillit och vänskap i första Moseboken, enligt vilken Farao sätter sin sigillring på Josefs finger, när han överlåter ansvaret för Egypten på honom.

Romarnas vigselringar gick vidare i den katolska kyrkan och spreds med kristendomen ut i världen. Ofta satt ringen på vänstra handens fjärde finger, som ansågs höra ihop med hjärtat.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: