Ardi

Ardi visar vilka vi var

Fyndet av ett över fyra miljoner år gammalt och nästan komplett skelett tar forskarna längre tillbaka i människans utvecklingshistoria än någonsin tidigare. Mot förväntan tyder också mycket på att vår tidiga förfader inte var en aggressiv, schimpansliknande apa utan en omtänksam primat, vars hannar hämtade mat och deltog i skötseln av ungarna.

19 maj 2010 av Rasmus Kragh Jakobsen

Varifrån kommer vi? Denna fråga har alltid fascinerat människan, och med fyndet av Ardi har forskarna ringat in svaret ytterligare.

”Det är det närmaste vi hittills kommit att finna människans och schimpansens siste gemensamme förfader”, säger paleoantropologen Tim White, som är en av ledarna av The Middle Awash Project, som nu har pågått i nästan 20 år.

Projektet bär namn efter den snustorra ökenregion i norra Etiopien som den legendariske brittiske arkeologen Desmond Clark inledde utforskningen av i början av 1970-talet. Middle Awash har tack vare en unik geologi visat sig vara en guldgruva när det gäller fossilfynd.

Det första beviset för att området hyste en hittills okänd människoart kom 1992, då man hittade en käke från ett barn med en kindtand som inte liknade något som forskarna tidigare hade sett. Käken och en handfull ben skulle visa sig vara de första fynden av arten Ardipithecus ramidus. Problemet var att man bara hade några få bitar av skelettet, så det fanns gränser för vad forskarna kunde säga om varelsens anatomi.

Forskarna måste ned på alla fyra

Två år senare dök så det första handbenet upp. Det hittades vid en så kallad crawl, som innebär att forskarna bokstavligt talat kryper på alla fyra, axel vid axel. PhD-studenten Yohannes Haile-Selassie befann sig på rätt ställe, och plötsligt utbrast han: ”Hominid”.

Nästa dag hittade gruppen ytterligare ett handben och sedan ett skenben. Inom kort stod det klart för alla att man var något mycket speciellt på spåren. Innan fältsäsongen var över hade gruppen hittat över hundra fragment, men benen var i förfärligt dåligt skick.

”De föll bokstavligt talat sönder när man rörde vid dem”, säger Tim White.

Dessutom verkade det som om Ardis lik hade trampats i bitar av en flock stora djur, så att benbitarna var spridda över ett område stort som ett litet rum.

Under flera säsonger i fält förde forskarna med stor försiktigheter små paket av gipsomslutet sediment med benbitar i tillbaka till laboratoriet i Addis Abeba för att försiktigt rengöra benen under mikroskop. Sedan omvandlades många av benen till digitala 3D-bilder, som därefter kunde sättas ihop till större skelettdelar. Hela rekonstruktionen tog 15 år men resulterade i gengäld i en oerhört exakt beskrivning.

Det var möjligt framför allt därför att Ardis skelett är så komplett. Tillsammans med bitar från 35 andra individer och hela 150000 fossila djurben, förutom rester av insekter och växter, ger det en mycket nyanserad inblick i en period i vår förhistoria, under vilken vi levde i skogarna bland apor, papegojor, hyenor, kuduantiloper och många andra djur.

Ardi i 125 delar

Ardis sammanlagt 125 fragment omfattar alla viktiga delar – kranium, tänder, bäcken, händer och fötter. Därmed är det möjligt att göra en direkt jämförelse med Lucy, som är ett av de få andra mycket kompletta hominidskeletten. Lucy är cirka en miljon år yngre än Ardi och tillhör släktet Australopithecus. Australopithecus kom av allt att döma efter Ardipithecus och anses vara en föregångare till Homo-släktet, som är Homo sapiens egen kvist på familjeträdet.

Att forskarna kan placera Ardi på vår utvecklingslinje och inte på till exempel schimpansernas beror på en rad nyckeldrag. Dessa drag förekommer uteslutande hos senare hominider som Lucy och inte hos några människoapor, vare sig nu levande eller utdöda. Det gäller bland annat specifika detaljer som är karaktäristiska för upprätt gång, ett kort kranium, en bäckenform med fästpunkter för vissa muskler och speciella ben i fötterna. Mycket avslöjande är också Ardipithecus små och korta hörntänder, som är kända enbart från människans gren – alla andra människoapor har stora och spetsiga hörntänder.

Med Ardi säkert placerad på människans sida av utvecklingshistorien blir det också möjligt att blicka bakåt i tiden mot den med schimpanserna gemensamma förfadern, som tros ha levt för omkring sex till åtta miljoner år sedan.

Även med sin ansenliga ålder på 4,4 miljoner år verkar Ardi i förstone långt från delningspunkten. Ardi har emellertid förbluffande stora likheter med några äldre, om än inte särskilt kompletta, fossil – i synnerhet den sex, sju miljoner år gamla Sahelanthropus tchadenis, som hittades i Tchad år 2001, och den 5,7 miljoner år gamla Ardipithecus kadabba, som också hittades av Yohannes Haile-Selassie i Middle Awash.

Det är för övrigt kännetecknande för hela Middle Awash-projektet att etiopiska forskare från dess första början har varit mycket involverade. Det har nämligen inte varit fallet vid många andra utgrävningar, vilket lett till stor frustration bland de lokala forskarna.

Både tchadensis och kadabba gick av allt att döma upprätta och hade små hörntänder, men det saknas så mycket av deras skelett att forskarna har haft svårt att enas om vad de egentligen är. Med Ardi som mall faller bitarna dock plötsligt på plats, och det är tydligt att de har varit på människans sida av delningspunkten och måste stå mycket nära den gemensamme förfadern. Därmed blir Ardi en central representant för en hel fas i människans utveckling, som sträcker sig över två–tre miljoner år.

Det är ganska osannolikt att det har varit just Ardi som har gett upphov till nästa fas representerad av Lucy, men det har varit en varelse som har liknat den mycket. I detta avseende kan Ardipithecus ses som en förfader, som måste stå mycket nära den siste förfader som varit gemensam med schimpanserna.

Människor är de primitiva

Just för att Ardi troligen står så nära det gemensamma upphovet, är det förbluffande hur lite hon liknar en schimpans. Det visar att både människan och schimpansen utvecklats mycket långt bort från utgångspunkten. Människor är därmed inte bara modifierade schimpanser.

”Det verkligt spännande är att människor visar sig vara primitiva, medan schimpanser är högutvecklade”, säger antropologen C. Owen Lovejoy vid Kent State University i USA, som också deltar i Middle Awash-projektet.

Ardi var nämligen inte knoggångare som gorillor och schimpanser utan liknar på många områden människan mer än de andra människoaporna. Knoggång är alltså en specialiserad utveckling.

”Ardi är ett unikt och synnerligen viktigt fynd, som har drag som ingen kunde ha förutsagt”, säger paleoantropologen Donald Johansen, som ingick i det team som hittade Lucy 1974.

Fakta

En tidig afrikan

Namn: Ardipithecus ramidus (Ardi) Ålder: 4,4 miljoner år Längd: 120 centimeter Vikt: 50 kilo Fyndplats: Nära Awashfloden i norra Etiopien Forskare: 47 från 10 länder

Tema

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: