Different stages of dinosaurs

Forskare utrotar dinosaurier

Ny forskning avslöjar att dinosaurierna ändrade form genom livet. Det betyder att det fanns färre dinosauriearter än vad man hitintills har trott.

28 juni 2011

Forskarna utrotar för närvarande dinosaurier. Ny kunskap om benens mikrostruktur antyder nämligen att urtidens jättar under sitt liv skiftade form. I flera fall har paleontologer därför felaktigt trott att olika individer av en art tillhört flera olika arter. Det har visat sig att dinosauriernas kranier närmast var som modellera, med föränderligt ben som växte och skapade nya strukturer på några ställen, medan benet krympte på andra platser.

”Dinosaurierna genomlevde radikala formförändringar i sin utveckling från unge till vuxen. Förändringarna var i en del fall så extrema att en ung och en vuxen individ av samma art kan uppfattas som två olika arter”, förklarar paleontologen John Scanella vid Museum of the Rockies vid Montana State University i USA.

Skeletten är nästan identiska

Tillsammans med sin kollega Jack Horner har John Scanella med en studie av den stridsvagnsstora, trehorniga Triceratops rört om i paleontologkretsar. Studien visar nämligen att den och dess nära släkting Torosaurus i själva verket är en och samma art. Samtidigt drar de in ännu en art, Nedoceratops, under paraplyet och kallar alla tre för Triceratops.

Det är inte första gången som bilden av Triceratops revideras. Då de båda första hornen dök upp i slutet av 1800-talet, feltolkade paleontologen Othniel C Marsh dem som rester av en förhistorisk jättebison. Det var först då gigantiska kranier med papegojnäbb, horn och nackkam dök upp som Marsch förstod att han hade hittat den första dinosaurien med horn.

Senare vällde det fram nya exemplar och totalt beskrevs 16 arter. Den bakomliggande forskningen bar dock prägel av hastverk, och 1996 genomförde paleontologen Catherine Forster vid George Washington University i USA en större upprensning. Det visade sig att arterna bara är varianter av de två Triceratops-arter som i dag är erkända.

Bones from Dinosaurs

Nu har John Scanella och Jack Horner tagit ett steg vidare och studerat ett slags pseudopopulation av de gamla dinosaurierna. De levde alla under en kort period i ett avgränsat område kallat Hell Creek i Montana i USA. Där finns så många fossil att man enligt Scanella inte kan vandra i området en dag utan att hitta en Triceratops.

De många exemplaren är också anledningen till att forskarna kan kartlägga djurens livsstadier. Sammanlagt har de studerat mer än hundra Triceratops-kranier, som varierar i storlek från en fotboll till en liten bil. Av dessa har de båda forskarna i mikroskop studerat benstrukturer från 29 Triceratops och nio Torosaurus.

Under de senaste tio åren har en bättre förståelse av benens mikrostruktur inneburit att forskarna kan avgöra de enskilda djurens ålder mycket exakt. I mikroskop kan man således se att unga individers ben inte har den kompakta struktur som man ser hos äldre individer. Det fantastiska är att ben-analyserna avslöjar att samtliga Torosaurus-exemplar är gamla individer, medan alla Triceratops-exemplar är unga djur.

Äldre version av samma art

Forskarna fann därutöver tecken på en övergång till Torosaurus hos flera Triceratops-individer. Hos Torosaurus är nackkammen således längre och har två stora hål, och hos flera Triceratops-individer upptäckte forskarna att nackkammens ben var tydligt tunnare i två motsvarande områden. Det kan vara början på de hål som ses hos Torosaurus.

Det är enligt forskarna ett tecken på att hålen aktivt eroderar bort i takt med att nackkammens ben ommodelleras. De båda arternas skelett och tänder är dessutom i stort sett omöjliga att skilja från varandra.

Enligt Jack Horner och John Scanella är förklaringen dock mycket enkel, nämligen att den så kallade Torosaurus bara är en äldre Triceratops. De anser därför att Torosaurus bör avskaffas som självständig art.

I stället menar forskarna att Triceratops utvecklades från att i sin ungdom ha bakåtböjda pannhorn och liten nackkam med spetsar, till att som vuxen ha en större nackkam utan spetsar men med två hål och pannhorn som sticker ut.

Det låter dramatiskt, men stora förändringar ses faktiskt ofta i djurriket och är bland annat kända från hornbärande däggdjur som hjortar och gaseller samt från vissa fåglar. Den australiska, strutsliknande fågeln kasuaren har en kam som i dess ungdom ligger platt ned men reser sig när den blir äldre.

Tema

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: