Detektivarbete löser Stonehengegåta

Knappt 5000 år efter att Stonehenge uppfördes har forskarna äntligen lyckats lösa en av de stora gåtorna kring det världsberömda monumentet i Wiltshire i Sydengland: Varifrån kommer de så kallade bluestones av en blåaktig vulkanisk bergart, som bildar den innersta cirkeln i den rituella stenåldersanläggningen?

Efter ett ihärdigt detektivarbete kan geologerna Robert Ixer vid University of Leicester och Richard Bevins vid National Museum Wales nu peka ut bergspartiet Craig Rhos-y-Felin nära Pont Saeson i sydvästra Wales som den plats varifrån i varje fall några av de mäktiga stenarna kommer.

Forskarna använde så kallad lasermasspektrometri – en teknik som både analyserar stenens kemiska sammansättning och de mikrobiologiska livsformer som var närvarande då den bildades. Analysen påvisade perfekt överensstämmelse mellan de stora bluestones i Stonehenge och det 70 meter långa berget Craig Rhos-y-Felin.

Därmed har man för första gången lyckats knyta de blå stenarna till en exakt plats, men genombrottet ger upphov till en lika stor fråga som det besvarar. Hittills har forskarna menat att stenarna hämtades i Preseli Hills i Wales. Därifrån har det varit möjligt att frakta dem på flottar via Briston Channel och upp längs floden Avon till Wiltshire.

Pont Saeson, som forskarna nu har pekat ut som bluestonekällan, ligger däremot i låglandet norr om Preseli Hills, och därifrån är vägen till Wiltshire försedd med betydligt större hinder. Hur stenåldersmänniskorna övervann dem är en ny gåta för forskarna.

Klippblock släpades 25 mil

De stora stenarna i Stonehenge härrör från Pont Saeson 25 mil från monumentet. Stenåldersmänniskorna ­måste antingen ha skeppat dem på flottar runt udden St David’s Head, där farvattnen är synnerligen lömska, eller släpat dem över de mer än 500 meter höga Preseli Hills. Båda delar är en nästan övermänsklig bedrift.