Mosslik begravdes skonsamt

Nya studier av 145 danska mosslik från bronsålder och äldre järnålder visar att en del av dessa individer omsorgsfullt har lagts ned i mossarna. Bakom undersökningen står arkeologen Morten Ravn vid Köpenhamns Universitet, som därmed påvisar en säregen och hittills okänd gravsed.

Enligt Morten Ravn har forskare i många år stirrat sig blinda på ett citat från den romerske historikern Tacitus om germanska människooffer. Han nämner begreppet ”corpore infames” (sådana som har vanärat sin kropp), där straffet var hängning i ett träd eller dränkning i en mosse. Mossliken tolkades därför som offer och avrättningar av till exempel ”degenererade”, förrädare eller homosexuella.

Brott på kranier, ben och andra lemlästningar bidrog till att stärka denna tolkning. Denna typ av skador kan dock också ha uppstått på grund av mossens kemi och inverkan på skelettet eller vara ett led i en gravritual, då man också hittar medvetet lemlästade skelett på dåtidens gravplatser, varför en del mosslik och lik från vanliga gravar har gemensamma drag.

Ett exempel är Huldremosekvinnan, som 1879 hittades i en mosse på Jylland. Hon bar en vävd yllekjol, skinnkappa samt ett förkläde och låg på rygg med en stav av pilträd lagd på snedden över kroppen och små föremål insydda i kappan – alltihop tecken på omsorg om den döda.

Andra mosslik har lagts i hålor klädda med ljung, ull eller näver, svepta i tyg eller skinn och begravda med gravgåvor. De har alltså inte offrats eller avrättats utan har bara fått en våt grav i stället för en torr, som var det vanligaste.