Varför har djur olika gångarter?

Djur kan gå i skritt, trav, passgång, galopp och tölt. Varför föredrar vissa arter en viss gångart?

1 september 2009

De många gångarterna är ett resultat av olika behov. Djur med långa ben och en kort och hög kropp är ofta passgångare. Det innebär att de flyttar båda benen på samma sida samtidigt. Det gäller bland annat kameler och giraffer, som på så sätt löper mindre risk att snava över sina egna ben. Passgång ger visserligen en något mindre stabil rörelse, men det är sällan något problem i de områden där kameler och giraffer vanligtvis håller till. Annorlunda förhåller det sig med islandshästen, som rör sig i en terräng, som är väldigt ojämn och bjuder på ett stort antal hinder. Här är det praktiskt med de korta, fjädrande steg som är karakteristiska för gångarten tölt. I tölt kan hästarna tillryggalägga långa sträckor i ett stabilt och förvånansvärt högt tempo. När en islandshäst går i tölt, är kroppen nästan helt stilla bortsett från den framåtriktade rörelsen. Det ger den större chanser att hålla sig på benen, om den skulle förlora balansen. Det är inte fallet med galopp, som andra hästraser använder, när de har bråttom. Även rörelseekonomi spelar en roll. Till exempel har en räv som rör sig i snö en tendens att sätta bakbenen i de spår som frambenen lämnat. Det sparar energi och resulterar i ett slags trav, där spåren bildar en nästan rak linje.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: