Whale 16/2014

Gråvalen jagar föda 10 000 kilometer bort

Valar i Stilla havet föder ungarna utanför Kalifornien. När ungarna blir större simmar valarna till Alaska för att hitta mat. Valarna anpassar sig – precis som övriga djur i havet – till de extrema förhållanden som havet utsätter dem för.

10 oktober 2014

Extrema förhållanden kräver extrem anpassning. För att klara sig under de extrema förhållandena i havet måste djuren anpassa sig och specialisera sig. Det gäller inte minst valarna i havet.

Det är stor skillnad på miljön och levnadsvillkoren i havet. På vissa ställen är vattnet kallt, klart, djupt och fyllt med plankton och småfisk, där finns rikligt med föda. På andra ställen är vattnet varmt, grunt och säkert men i gengäld utan den stora tillgången på föda.

Valar simmar 10 000 kilometer för att ge ungarna mat

Vissa djur har insett fördelarna med att nyttja båda ställena, men då blir också den enda lösningen att ge sig ut på långa årliga vandringar – och ingen gör det bättre än gråvalen i Stilla havet.

Gråvalar får sina ungar i det grunda, varma vattnet i bukten utanför Kalifornien. Där är det säkert för ungarna och på grund av de höga temperaturerna är det ingen problem att ungarna inte har lika tjockt späcklager som sina föräldrar.

Men det finns ingen mat vid Kaliforniens kust, och trots att honorna har skaffat sig ett tjockt späcklager som de kan ta från för att producera mjölk till ungarna blir det nödvändigt att få fram föda när ungarna växer. Och mest mat finns det i farvattnet mellan Alaska och Asien i de arktiska delarna av Stilla havet.

Det kräver dock en simtur på si sådär 8-10 000 kilometer för att nå dit. Och en precis lika lång simtur söderut igen, när det är dags för nästa kull med ungar att komma till världen.

Valar lyssnar sig fram

Vatten leder ljud betydligt bättre än luft och kallt vatten leder ljud ännu bättre än varmt vatten. När man kombinerar det med att många av de stora valarna klarar att få fram några av naturens högsta ljud har det möjliggjort för att djuren faktiskt kan höra varandra på flera tusen kilometers avstånd.

Eller rättare sagt, så har det sett ut tidigare, men undersökningar av valljud sedan 1960-talet visar att valarna har ändrat frekvensen på sina ljud i takt med att den internationella fartygstrafiken har ökat.

Valarnas ljud har blivit mörkare, så att de kan uppfattas mot bakgrunden av den konstanta matta av ljud som mänskliga aktiviteter medför. Det är därför inte säkert att djuren kan höra varandra på lika stora avstånd som de klarade tidigare.

Läs mer om valar och andra havsdjur i Illustrerad Vetenskap

I artikeln "Havets bästa uppfinningar" kan du läsa mer om svärdfisken som simmar i 100 kilometer i timmen, havsormen som håller andan i djupet i två timmar och andra av havets varelser som har anpassat sig till de extrema förhållandena med snillrika uppfinningar.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: