seals with tracking device

Rusningstid i djupet

8 november 2011 av Anders Priemé

På det hela taget har små organismer visat sig kunna stå för gigantiska överraskningar. Utanför Mauretanien har små polypdjur byggt ett 40 mil långt, okänt rev. Längs Mittatlantiska höjdryggen är det världens värsta rusningstid på kvällen, när ett ofattbart stort antal smådjur från 400–700 meters djup simmar upp till ytan. Vid soluppgången sjunker djuren åter nedåt, sannolikt för att undvika dagaktiva rovdjur.

Man har även lärt sig nya saker om stora djur. Under projektet försågs 23000 djur med mätinstrument, så att biologerna via satellit kunde följa deras vandringar. De systematiska mätningarna visade många biologiska huvudvägar, yngelplatser, parningsområden – och områden som biologerna inte har en aning om vad djuren använder till. Kunskapen om uppehållsplatser och vandringsrutter kan hjälpa till att etablera nya fredade områden.

Inte heller djur utan mätinstrument fick lov att gömma sig i de ofantliga vattenmassorna. Med ett akustiskt sonarsystem registrerade forskarna en ljudbild över livet i ett stort område utanför nordöstra USA, där de bland annat lyssnade sig fram till ett enormt sillstim. Sonarbilderna uppdaterades varje minut, så att forskarna kunde följa hur miljoner sillar simmade upp från bottnen i småstim och på mindre än en timme samlades till ett stim stort som Manhattan.

Arternas utbredning är olika

Det är stor skillnad på arternas utbredning. En del, som sabeltandfisken, är kosmopoliter med en nästan global utbredning. Biologerna fann arten i vart fjärde av alla undersökta områden. Hälften av alla arter utanför Nya Zeeland förekommer till exempel inte på andra ställen. Andra arter intar nya områden – till exempel har många arktiska djur under de år undersökningen pågått utvidgat sin utbredning norrut, sannolikt till följd av global uppvärmning.

Med tio års mätningar och mer än 2600 vetenskapliga artiklar har Census of Marine Life samlat den största mängden data någonsin över livet i havet. Trots de enorma ansträngningarna, högteknologiska utrustningarna och målinriktade insatserna är marinbiologerna inte färdiga. De saknar fortfarande data från en femtedel av världshaven, och de har endast få upplysningar om stora områden. Biologerna anser dessutom att de känner till enbart hälften av alla arter utanför Antarktis, och att de fortfarande saknar beskrivning av 75 procent av arterna i de djupa delarna av Medelhavet samt 80 procent av arterna utanför Australien.

Projektet har inte bara avslöjat nya sidor av livet i haven. Det har också gett experter från hela världen möjlighet att samarbeta. Det har utvecklat helt nya tekniker för att undersöka havets organismer, och det har samlat en väldigt stor mängd data i en central databas. Därmed bildar projektet också grundvalen för att bättre kunna undersöka effekter av fiske, föroreningar, klimatförändringar och andra av dagens och framtidens hot mot havslivet. Det får dock inte biologerna att sluta här. De fortsätter oförtrutet i hopp om att kunna avslöja ännu fler hemligheter om havet och dess förunderliga invånare.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: