Peters' elephantnose fish

Hur kan vissa fiskar vara elektriska?

Jag har hört att en del fiskar kan uppfatta elektricitet, medan andra kan producera elektricitet. Hur gör de det?

11 april 2011

Vissa fiskar kan leverera en stöt på upp till flera hundra volt. Det gäller bland annat den elektriska ålen, elmalen, vissa rockor och en del stjärnkikarfiskar. Ännu fler fiskar kan leverera svagare stötar. Gemensamt för dessa fiskar är att de använder stötarna för att försvara sig mot fiender och förlama bytesdjur.

Elektriska fiskar har ett så kallat elektriskt organ, som består av specialiserade muskel- och nervceller. Evolutionärt sett har dessa utvecklats från vanliga muskelceller i fiskens kropp, där de också fungerar med elektriska impulser. I fiskens elektriska organ har muskelcellerna mist förmågan att dra sig samman, och deras elektriska potential har förstärkts och satts i system. De kallas elektrocyter.

Hos den elektriska ålen, som lever i Amazonas och kan bli 2,5 meter lång, har hälften av muskulaturen omvandlats till elektriska organ, som tillsammans kan alstra stötar på upp till 600 volt. Dess elektriska organ löper genom nästan hela kroppen och är organiserade i flera tusen skivor, som var och en kan utveckla cirka 1/10 volt.

Många andra fiskar har elektriska sinnesreceptorer på kroppen. Det finns två typer av elektroreceptorer: ampullformade sådana, som ger ett passivt elektriskt sinne, och knölformade elektroreceptorer, som ger ett aktivt elektriskt sinne.

Det passiva elektrosinnet gör att fisken kan uppfatta svaga elektriska fält, som alstras av andra levande varelser. Till exempel kan vissa hajarter uppfatta elektricitet från bytesdjur, som ligger nedgrävda i sandbottnen för att gömma sig. Med det aktiva elektrosinnet kan fisken däremot runt sig själv bilda ett svagt elektriskt fält, som påminner om kraftlinjerna runt en stavmagnet. I detta fall registreras de störningar som uppstår i fältet, om andra djur kommer in det.

electric eel diagram

Spänningen avgörs av ålens längd

De elektriska cellerna, elektrocyterna, är i den elektriska ålen i princip organiserade som batterier som är seriekopplade – placerade efter varandra – och därmed summerar de den elektriska spänningen. Därför kan ålen frambringa högre spänning ju längre den är.

1. Elektrocyterna är placerade i rad efter varandra.

2. Varje elektrocyt är förbunden med ålens centrala nervsystem genom synapser, som aktiverar proteinpumpen i elektrocyternas cellmembran.

3. Proteinpumpen skapar skillnader i jonkoncentrationen på vardera sidan av cellmembranen och skapar stöten.

Det finns tre typer av elektricitet

Elektriska fiskar är indelade i tre grupper beroende på om de kan alstra stark eller svag elektricitet, eller om de endast passivt kan uppfatta elektricitet. Fiskar som kan avge elektricitet kan samtidigt uppfatta elektricitet – i få fall aktivt.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: