Takah?

Den nyzeeländska takahen dog ut tre gånger

Den sydafrikanska blåbocksantilopen utrotades redan 1799. Fynd av ben visar att den, förmodligen på grund av klimatförändringar, hade varit på tillbakagång under flera tusen år, när de första europeiska kolonialisterna i Sydafrika stötte på den.

11 maj 2011 av Lars Thomas

Den sydafrikanska blåbocksantilopen utrotades redan 1799. Fynd av ben visar att den, förmodligen på grund av klimatförändringar, hade varit på tillbakagång under flera tusen år, när de första europeiska kolonialisterna i Sydafrika stötte på den. Arten fick snabbt dödsstöten, när nybyggarna inledde en systematisk avskjutning av den för att skaffa mer jord för odling och betesmark åt sina boskapshjordar.

Man skall dock ändå vara försiktig med att förklara en djurart för utrotad. Flera arter har dykt upp årtionden eller till och med ett helt århundrade efter att de officiellt förklarats utdöda. Visa djurarter har närmast gjort försvinnandenummer till en sport. Den nyzeeländska fågeln takahen hann till exempel förklaras utdöd tre gånger, innan den återfanns 1948. Beståndet uppgår i dag till 200 individer.

Var tredje utrotat däggdjur dyker upp igen

Hittills har inga forskare intresserat sig för om det finns något system i dessa ”utrotningar” och återupptäckter, men nu har de australiska biologerna Diana Fischer och Simon Blomberg upptäckt att så faktiskt är fallet. Fisher och Blomberg undersökte data för 187 däggdjursarter, som vid olika tidpunkter har förklarats utdöda. De upptäckte att omkring en tredjedel, närmare bestämt 67 arter, senare har återupptäckts. Det var dessutom långt ifrån någon tillfällighet vilka arter som återfanns.

”Man skulle tro att djurens storlek spelar roll”, säger Diana Fisher, ”men så verkar inte vara fallet. Stora djur har inte särskilt mycket större chans att bli återupptäckta än små djur.”

Däremot spelar artens utbredning och inte minst orsaken till dess utrotning stor roll. Arter som ursprungligen levde spridda över stora utbredningsområden och som försvann för att deras biotoper förstördes har betydligt större chans att överleva i det fördolda än djur som levde i avgränsade områden och försvann på grund av jakt eller konkurrens från andra arter. Forskarna kunde också konstatera att de djur som återfinns ofta dyker upp i utkanten av sina ursprungliga utbredningsområden, eller på platser där de inte tidigare har registrerats.

”Trots våra resultat råder det inga tvivel om att jordens djurliv fortfarande är på kraftig tillbakagång”, säger Diana Fisher.

Fisher och Blombergs resultat har inte bara teoretiskt intresse. De ger även forskarna en uppfattning om var det kan löna sig att koncentrera insatserna för att återfinna ”utdöda” arter. Enligt australiernas teori är det till exempel meningslöst att slösa tid på att leta efter den tasmanska pungvargen. Den utrotades för det första på grund av jakt och har för det andra förgäves eftersökts talrika gånger. Det lönar sig betydligt bättre att satsa på arter, som försvann tillsammans med sina biotoper, för kanske döljer de sig fortfarande därute någonstans.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: