Är det sant att lamor spottar?

Jag har ofta läst att lamor spottar, men aldrig sett det. Stämmer det, eller är det en skröna?

1 september 2009

Lamor är berömda – eller rättare sagt beryktade – för sin förmåga att spotta. Det är inte så konstigt. Det kan onekligen te sig som en tämligen märklig vana, men egentligen är det inte mer annorlunda än att många andra djur på den ena eller andra sättet utstöter illaluktande, frätande, giftiga eller till och med explosiva ämnen för att skrämma bort potentiella fiender. När lamor blir upphetsade över något eller känner sig hotade, fyller de munnen med en vätska som kommer från magen. Det är en sur och stinkande välling av bakterier, magsaft och jäst gräs. Lyckligtvis har lamor inte så lätt för att hetsa upp sig, och de tar även tid på sig att samla ihop tillräckligt med spott. Som regel kan man se att det är något på gång, när de lägger öronen bakåt, sträcker på halsen och lyfter nosen medan de gör tuggrörelser. Då gäller det att hålla sig på rejält avstånd, för en lama kan träffa mitt i prick med en halv liter av den stinkande vätskan på fem meters avstånd. Lamor spottar emellertid även ofta med vanlig saliv. Det verkar till och med som om de har utvecklat det till en form av kommunikation, som används i samband med många av vardagens små sammanstötningar. Lamor spottar bland annat för att säkra rangordningen i en flock, lära ungdjur deras plats och hålla lite för intresserade betraktare på avstånd.

Läs också

PRENUMERERA PÅ ILLUSTRERAD VETENSKAPS NYHETSBREV

Du kan ladda ned ditt gratis specialnummer, Vår extrema hjärna, så snart du har beställt vårt nyhetsbrev.

Kanske är du intresserad av...

Hittade du inte vad du söker? Sök här: